När sniglarna är borta dansar älgarna på bordet. I helgen har våra fransktalande housemates flytt huset till förmån för en helg i Cairns, vilket betytt att jag och Jennie har haft hela huset för oss själva. Så skönt.
Stämningen i huset är nämligen spänd, vi bor fyra personer plus husägaren i en villa vid stranden. Ena tjejen är från Kanada och den andra från Belgien, och de har franska som modersmål (deras engelska är usel och de ser både Harry Potter och Game of Thrones dubbat till franska), men det kan jag inte lasta dem för. Däremot saknar de ibland vanlig vett och etikett, tjattrar alltid franska på högsta volym oavsett tid på dygnet eller om de är med andra icke-språkiga i närheten, och sedan den enes engelska nyfunne pojkvän (han får förklara saker som för ett barn till dem) flyttade in i förrådsrummet och husägaren jobbar på annan ort så har det bara blivit värre. De har helt slutat kommunicera med oss.
Saker som berör oss alla, som den dagliga transporten till jobbet, skiter de i. Rutinen har alltid varit att vi åker alla tillsammans i vår bil till bussen, men sedan han flyttade in så ändrar de alltid sina planer utan att berätta något. Mitt vad det är så lämnar de huset tidigare än vanligt, säger inte något, inte ens ett hej då, och bara åker i väg i hans minivan (som bara rymmer två personer, så en av dem får sitta i tomrummet där bak). Pojkvännen klandrar vi inte dock, han är sådär nykär och blind som man är första tiden och bara följer sin kontrollerande flickvän utan tvekan.
En annan gång bad de busschauffören att plocka upp dem tidigare där vi bor istället, utan att meddela något, så när jag vaknade (Jennie låg kvar i feber) på vanlig tid så var de redan på väg ut genom dörren, återigen utan så mycket som ett ord till mig. Anledningen? Batteriet i min bil hade dött tidigare i veckan, men ovan nämnda busschaufför lånade oss en laddare och bilen startade därefter utan problem, men de ville inte riskera något på morgonen, gå miste om pengar ifall den inte startade, så de lämnade helt enkelt mig. För om bilen inte skulle starta så berörde det ju inte dem, de skulle ju kunna jobba, men om jag inte skulle ta mig var ju inte av någon betydelse. Själviskt som få. Kvällen innan hade jag dessutom berättat för busschauffören att vi alla tar bilen på morgonen, så han var lika förvirrad som jag.
Det finns många fler exempel på hur de totalt skiter i oss, de tjafsar om bensinpengar, tar hit kompisar som sover över utan att berätta något och så vidare, så nu har vi börjat göra likadant. Vi har berättat för husägaren hur de beter sig, och förhoppningsvis så är de ute ur huset innan månadsskiftet. Att den ena dessutom latar sig på jobbet ger inga pluspoäng.
Jag vill ogärna dra alla över en kam, men jag börjar förstå anledningen till att fransmän/fransktalande har ett dåligt rykte världen över. Vi har mött några riktigt trevliga individer, men de är i klar minoritet, och inte nog med att de beter sig så mot oss, det här innebär också att ingen av deras landsmän någonsin kommer att få bo i detta hus i framtiden för husägaren vill inte veta av några mera "Fuckin' french". Han drar alla över en kam.
I alla fall! Nog om det, vi har haft en riktigt rolig lördag!
Strålande sol inbjöd till en timmes löpning på stranden på förmiddagen, vilket verkligen är det bästa med hela området vi bor i. Fick en fin fläckbränna då det tydligt syns var jag missade att smörja in mig.
Jag har en koreansk kollega (H) som har blivit riktigt insnöad på brädspel, så vi bjöd in honom och hans flickvän till oss, lagade köttbullar med mos, bjöd på knäckebröd och Ahlgrens bilar, och hade riktigt roligt. De är verkligen supertrevliga, nyfikna och väldigt enkla att umgås med. Efter någon timme dök en annan kollega upp, en amerikan född på Hawaii, uppvuxen på Nya Zeeland men som nu bor några kvarter bort från oss, och med sig hade han ett kortspel - Cards against humanity - vilket kort kan beskrivas som ett kortspel som bringar fram dina värsta sidor (väldigt mörk humor). Ännu roligare blev det att H är så artig och oskyldig man kan bli, ber om ursäkt flera gånger om för småsaker, så när han skulle läsa vissa av korten så skämdes han så mycket så vi trodde vi skulle behöva avbryta spelet.
Men!
Efter ett par rundor var han helt med, och på slutet skrattade han så mycket så han grät åt ett av korten, vilket fick Jennie att göra likadant. Kvällen avslutade vi med filmen Logan, jag somnade på slutet. Ingen märkte något.
Jag ska se om slutet i smyg.
Trevlig söndag alla!
