Det är mycket som ska ställas i ordning.
Dagarna går och checklistan blir mindre och mindre ju fler streck som kluddas dit. Väskorna är provpackade, reviderade, uppgraderade, listorna omskrivna. Check. Check. Det måste vi fixa, köpa, göra, hitta, leta. Den sista vaccinationen tas, fler diabeteshjälpmedel hämtas ut, medicinerna utskrivna på engelska (det tenderar till att vara en del när man har diabetes och IBS... och pälsdjursallergi). Men det mesta börjar vara färdigt och allt som vi vill ha med oss får plats i väskorna, vilket är en stor fördel.
Jag är ingen sådan där som tar med mig hårfön och plattång och foundation och tretton festtoppar och femtio par trosor och kilar in de höga klackarna i något stackars fack någonstans. Jag är mer en myggmedel och hårsnodd-tjej, som visserligen älskar sina svala klänningar och som kommer ha med dem när vi åker men de är så vackra som man gör dem och passar till alla tillfällen (utom möjligen extrem hiking och strandhäng). Jag ser framför mig hur jag kommer bo i bikini och en sarong under de månader som kommer. Sitta under en palm och skriva på boken eller läsa eller snorkla eller bada eller snöra på sig löparskorna eller hela den stora, tunga ryggsäcken och ge oss ut på ännu ett äventyr.
Fem dagar kvar innan avfärd. Nyss var det femtio.
Om sex dagar vandrar vi över Kinesiska Muren och äter pekinganka.
Vilken fantastisk resa det ska bli och jag är sååååååhå nervös. Det är fortfarande ett berg av saker att göra och jag satte mig här och skrev för att det är det bästa jag vet och för att det lugnar ett stressat och nervöst litet hjärta. Men nu ska jag hjälpa Johan, och äta en av de godaste våfflorna i världen.
Vi hörs!
Kram
Jennie
Johans reviderade packning, förutom lite grann som stannade utanför bilden. Tänk vad skönt att inte ha varken diabetes eller glasögon och linser att kånka runt på!
Johans ryggsäck, 65 l från Osprey, och löparryggsäcken, också från Osprey.
