Sniglarna är borta! Vintern är över! Våren är här!
I dag är det första september, och i morse lämnade våra fransktalande sniglar huset, så det borde betyda att vi officiellt har gått från vinter till vår. Och vilken vinter sedan! Vi valde helt rätt ställe att tillbringa den på. Där södra delen av landet får det kyligt (nåja) så har vi i haft nästan perfekt sommarväder i Mission Beach, QLD. Mission Beach med sina bokstavligen milslånga stränder ligger inklämt mellan Tully och Babinda, två orter i Queensland som slåss om den regnigaste platsen i landet (i snitt 150 regndagar/år), men som sedan båda stoltserar med över 300 soldagar om året. Här kan det vara regn på morgonen och sol på eftermiddagen, eller tvärt om, men alltid har det varit behagligt. När vi kom hit i mars så var det i slutet på regnperioden, samtidigt som det sammanklaffade med en åskstorm, så vi fick en smärre chock av hur extremt hög luftfuktighet det var, skulle det vara så här hela tiden?
Tack och lov passerade ovädret, det gick att vistas utomhus utan att känna sig som en tonåring i puberteten, och vi hade AC på rummet. Så veckorna gick och juni kom, första vintermånaden.
Fy fan för Australien säger jag.
Vintern här har bestått av i genomsnitt 25 grader och strålande sol, bättre än en svensk sommar. Jag är avundsjuk, kommer bli grinig att komma hem och tänka på att det finns folk som bor så här, med palmer och papegojor utanför fönstren, och som dagligen får vakna upp till detta. Jag har inte haft vanliga långbyxor på mig sedan Nya Zeeland förra året, och alla här går omkring i shorts och t-shirt året om. Bekvämt och oerhört lätt att vänja sig vid.
Utsikten från vår balkong
Visst hade vi en handfull kyliga morgnar i juni (om man kan kalla 10 - 12 grader för kyligt, då det är varmare än den midsommar i Piteå vi hade för ett par år sedan, handskar och jacka jomenvisst), och visst har det vräkt ner mer regn än jag trodde var möjligt, men i övrigt har vintern här varit helt perfekt för ett par nordbor. Att kalla det för vinter är egentligen lite missvisande, här i norra delen av landet så är vädret mer eller mindre detsamma året om, det är antingen regnperiod eller torrperiod, så nu väntas temperaturen gå upp och de riktiga regnovädren komma.
Jag och Jennie pratade lite kort om hur det är här kontra hemma i Sverige. Här finns det ingen vinterdepression att tala om, är det inte sol en dag så är det det nästa dag. Året om. Att ta semester kan de göra när som helst utan att behöva ta hänsyn till vädret, får du regn på semestern hemma känns det roligare att slå stortån i soffbordet fyra gånger medan repriser från Melodifestivalen visas.
Annars!
I skrivande stund är det fredag och vi fick en tidig helg, var klara på farmen redan vid elva, tack och bock. Eftersom vi hade väntat oss en kort dag så tog vi bilen hela vägen dit istället för att åka med bussen, och då kunde vi besöka Tully Gorge som låg i närheten. Det är ett populärt ställe för forsränning, men vi var inte så imponerade av området i sig. Branta sluttningar med träd som växte över, under och bredvid varandra i all ära, men stora delar var otillgängligt till fots eller bil. Krävs nog en tur nerför forsen för att ändra på det. Vackert ändå.
För ett par helger sedan beslutade vi oss för att ta med Charlie till en annan strand än den vi har utanför huset, så vi tänkte att vi tar bilen och kör en sväng och ser vart vi hamnar, så sagt och gjort, vi släppte ut honom ur buren och han sprang raka vägen till kofferten som han brukar. Han är alltid så exalterad och energisk, vankar oavbrutet fram och tillbaka i kofferten med tungan hängandes ur munnen, som ett jätteleende.
Vi kör i fem minuter, hinner knappt ut på storvägen. Det är då jag ser det i backspegeln.
Han slutar att vanka.
Han sätter sig ner.
Sedan kommer det.
Som en örfil i våra näsborrar.
CHARLIE BAJSAR I BILEN! SEDAN HOPPAR HAN ÖVER TILL BAKSÄTET FÖR INTE FAN VILL HAN SITTA KVAR MED SIN EGEN SKIT!
Jennie får panik och skriker: HAN SKITER I BILEN! HAN HAR BAJSAT!
Blinka, bromsa, stanna, öppna alla fönster och släppa ut honom. Jätteleendet är kvar, ser så skitnöjd ut. Jag vill lappa till honom men hejdar mig. Jennie hulkar vid sidan av vägen.
Jag går runt bilen och öppnar bakluckan, tack och lov har han hedrat oss med att placera större delen av morgongåvan på mina gamla jobbsockar, och inte på den hög med kläder och jackor som låg bredvid, och enbart en liten kabel ligger på själva bilmattan. Sockorna vek jag dubbelt, resten skrapade jag bort med en gammal plasttallrik och så slängde vi skiten, bokstavligt talat, i skogen. Sedan tömde jag en femliters-dunk med vatten över mattan och tvingade tillbaka Charlie in i bilen. Han var lite motvillig. Skithund.
Sedan hittade vi en fin strand och hade en trevlig dag i solen.
Charlie sket ett par gånger till.
