I skrivande stund är vi på flyget till Melbourne. För ett par timmar sedan lämnade en solbränd panna och en trött mullvad flygplatsen i Christchurch efter dryga sju veckor i Nya Zeeland. Sista dagen hade jag velat skriva att vi njöt av till fullo, men trötta ben samt gårdagens avskedsmiddag satte snigelfart på tempot till en början och vädret visade sig som oftast inte från sin bästa sida. Vi rollspelade pensionärer och satte oss på varje parkbänk inom synhåll, innan vi muttrade lite om livet och gick vidare till nästa.
Men så sakteliga började solens strålar värma mer och mer, och molnen skingrades. Christchurch kändes mindre deprimerande och ödslig än den gången vi besökte staden i mitten på december, och växte några snäpp i våra ögon. Vår franska roomie tillika liftare (hi Alice!) som slagit följe med oss sedan ett par dagar tillbaka sade att solen kommit fram just i dag för att vi äntligen ska åka (vid varje tillfälle vi träffats tidigare har det regnat, så ett visst samband kan finnas. Jag ser det som att vi måste väga upp vårt solskenshumör med lite släng av svenskt sommarväder. Landet gråter ju för att vi ska lämna det, helt klart.)
Lunch käkades vid Re:Start Mall (ett tillfälligt köpcenter som slogs upp efter jordbävningen 2011, består mestadels av skeppscontainrar som de gjort om till butiker). Jennie gömde sig för Hare Krishna-paraden som dansade förbi i gälla färger. ”Sekt och otukt!” ekade från knähöjd.
Innan vi behövde lämna av vår hyrbil på flygplatsen hann vi med ett kort besök ut till stranden, vilket gav ytterligare en dimension till staden vi inte riktigt kan få grepp om. Stranden bredde ut sig flera kilometer och en lång pir ledde ut i vattnet. Badvänligt var det inte då vågorna slog höga men mången surfare i vattnet var det ändock. Omgiven av krabbfiskare och anabolmåsar stegade en trio tappra turister fram på piren. Solen sken. Nu njöt vi fullt ut.
Jag och Alice (fransyskan) visste vad som väntade.
Jennie var fortfarande ovetandes.
Längst ut på piren stod dem. Ett potpurri av färger och med en två-årings vokabulär. Dansandes i cirklar.
HARE KRISHNA! HARE HARE KRISHNA! HARE KRIIIISHNAAAA!
Så nu har vi flytt landet.
/Johan
(Bilder uppdateras vid tillfälle. Klockan är ca 02:40 NZ-tid och det är begränsat wifi på hotellet).
