Justja, vi har en blogg också.
Det hade jag inte glömt, men den har fått ligga där i bakhuvudet medan vi har bilat oss upp genom Nya Zeelands norra ö och varit igång från morgon till kväll. Vi hyrde bilen i söndags efter fem dagar i Auckland på fyra olika vandrarhem och började vår resa uppåt till den nordligaste punkten innan vi vände neråt igen.
De två första dagarna i Auckland var det typiskt aprilväder, fast i november. Det var tio årstider och klimat på lika många minuter. Ibland var det för varmt för att ens ha det understa lagret – linnet - på sig, och ibland så kallt och blåsigt att även huvtröjan och regnkappan var för tunna. Allt detta hände på den tiden det tog att promenera två hundra meter, och sedan började det om igen.
Och det här med omvänd trafik, vänstertrafik, och hur man lättast tar sig över en trafikerad väg utan att bli stående i mitten, i refugen, i femton minuter och tänka ”nu, nej nu, nej nu, nej, nu” och aldrig riktigt ta sig över ändå... Låt oss säga som så att det var jag som stod där i mitten och såg Johan försvinna längre och längre bort innan han kutade över vägen låååångt borta med världens fart och jag for över vägen som en kanonkula i en EFTERLÄNGTAD lucka och kunde inte sluta skratta. Hahahaha. Att köra bil på vänster sida går något bättre. Bara det att allting är spegelvänt, till och med blinkersen ;-)
Det här har vi gjort, och så här har vi bott, under veckan.
Lantana Lodge Hotel, Auckland.
Vi kom fram nio på kvällen den femtonde november, stället var nedsläckt med en gammal fast telefon att ringa ägaren med. I postlådan fanns vår nyckel och rummet var fint, rent och välbehövt efter 48 timmars resa. Vi var superhungriga men somnade på en gång och vaknade... 04:00. Tog en tupplur efter 15 som bara skulle vara i 45 minuter. Visade sig bli fyra timmar, vilket gjorde att vi vaknade 04:30 dagen efter. Jag var supernöjd med vårt val av första hostel på resan. Lugnt, tyst och fräscht. Behövligt när jetlagen var fruktansvärd.
City Lodge Hotel, Auckland.
Ett jättestort hus med underbara rum, en vacker lobby och ett stort kök. Enbart tyska gäster som stannat i flera månader och fler kom dit, alla från Tyskland. Detta hade kravlat sig upp på första platsen om det inte varit så att vårt ”rum” visade sig vara en husvagn och en delad sådan, med en författande Max 60 år från... Tyskland. Han såg ungefär ut som man tänker sig att en författande sextioårig Max från Tyskland ser ut som åkt till Nya Zeeland i två månader för att skriva klart sin bok.
Husvagnen var skitkall och det spöregnade rätt mysigt hela natten men jag sov med alla kläder på klistrad mot Johan och ändå frös jag. Blev inte varm på hela dagen, inte förrän vi kom fram till nästa hotell – hotell – och solen bestämde sig för att skina som aldrig förr, sjutton våningar upp.
Auckland Harbour Oaks, Auckland.
4.5-stjärnigt lägenhetshotell sjutton våningar upp. Tack och bock hurra och vin och en enorm dubbelsäng och varm dusch och egen tvättmaskin och diskmaskin och torktumlare och utsikt och lugnt och tyst och... rätt konstigt att bara vara vi efter tre dagar ständigt bland folk. Vi tränade på rummet, utforskade stan och åt egengjord Carbonara till middag, inte det lättaste att hitta bra ingredienser i lilla landet fettfritt med enorma mängder tillsatser och socker.
The Nomads – The Fat Camel, Auckland.
Delat rum med fem andra på olika våningar, på samma gata som det förra hotellet. Sämst hittills. Lugnt och tyst och fräscha, rena sängar men hu så det såg ut och nej och usch men billigt, billigast hittills. Inget WIFI hade vi heller så jag hade ingen aning om vad Johan gjorde eller var han var, vi sade att vi skulle mötas nere i samlingsrummet just efter sju men då var han ute och gick, och hittade en gratis WIFI-spot. Vi återförenades så småningom, och jag sov min första hela natt efter BRUTAL jetlag, 19:30 till 06:45. Nu lämnar jag inte ifrån mig honom igen, hehe.
Whangarei Falls Lodge Hotel, Whangarei Falls.
Underbart. Bara underbart. Vi hade gärna stannat en natt till men vi hade redan bokat nästa. Whangarei var Meckat av saker att göra och se. Whangarei Falls var fantastiskt fint, vandrarhemmet perfekt och lugnt och solen sken och jetlagen var hanterlig och vi sov till klockan sju, for och sprang. Tog en lång promenad på tre timmar genom världens vackraste skog intill vattenfallet. Bara bilturen dit var helt fantastisk. Man tror liksom inte att det kan bli vackrare eller finare än vad det är precis i detta nu utanför bilfönstret men så kommer man runt kröken och inser att jo, det kan det.
Sunseeker Lodge Hotel, Whangaroa.
En natt blev två nätter då besök till Nya Zeelands nordligaste udde planerades in. Underbart. Fantastiskt. Ligger i en stor, stor vik med hamnen alldeles nedanför och grönklädda berg mitt emot, precis som i Uncharted 4. Vi har hela huset för oss själva då vi är de enda gästerna. Sängarna, sängen, så underbart skön att det första Johan sade när vi vaknade i morse var att han gärna stannar en natt till. Absolut ville jag det! Efter 35 mil lång biltur totalt och Cape Reinga och Ninety Mile Beach tog vi ett spabad i den uppvärmda utomhuspoolen och bara njöt av den otroliga utsikten och av varandra.
Nu ligger vi i den underbara dubbelsängen och är solbrända aj aj, trötta och helt tagna av att återigen se så mycket vackra saker och ställen och miljöer, bara tanken på att vi är här får tårna att krusa sig. Vi är här. Vi är verkligen det. Tillsammans, han och jag. Vi. Och det är den bästa känslan av dem alla, att få uppleva det tillsammans med honom. <3
PS. Hälsning till mamma. Nej vi har inte gjort dig olycklig... än. PUSS!
PS2. Har lite problem med att ladda upp fler bilder. Här har ni några från idag och igår.
Kram Jennie
