Att säga hejdå.
Idag har vi varit förbi min farmor och farfar. Vi satt i en timme och kollade igenom gamla fotoalbum och ett och annat skratt tog sig ut ur rummet, det riktigt bubblade av glädje och minnen och nostalgi och varma, innerliga kramar. De bjöd på mat och sedan blev det dags för hemfärd för Johan som behövde packa mer och promenad till nästa hus, pappa och Anneli och min syster för min del.
Att säga hejdå.
Den sista kramen. Den sista meningen. Atmosfären i älskade familjemedlemmars hus, att sitta i soffan och bara vara och prata om allt och inget och känna hur den där ångestklumpen sakta skjuts undan och hur lycklig man är som har den familj man har, hur stor och utökad den än må vara. Jag har inte ångest över att fara ut och resa, men jag kände ändå hur magen var ledsen och kämpade mot tårarna, säga hejdå till en älskad pappa och en bonusmamma som alltid, alltid funnits där. Vi kommer inte vara borta längre än vad vi brukar, tre, fyra, fem eller sex månader, men det känns ändå som att vi åker till jordens ände långt ifrån civilisationen och WIFI och kontakt med omvärlden.
Det kommer vi kanske att göra med ojämna mellanrum, kanske få jobb på någon farm som helt saknar internet, där man får duscha i uppvärmt vatten och leva som riktiga nomader. En farm precis som Churinga i Matildas Sista Vals, eller i Under Månens Skära, ställen jag drömt om att åka till sedan jag läste dessa böcker för första gången.
Farmor sade, och har sagt: "Tänk bara positivt. Njut. Bra tankar. Hur underbart det är och hur vackert det är och hur skönt det är att inte ha några problem i hela världen, för det har ni inte. Ni har varandra och ni har pengar på banken. Ni har alla möjligheter i världen att skapa er den resa och upplevelse ni själva vill ha."
Och det tänker jag göra. Ett hejdå betyder inte adjö för alltid. Det betyder slutet på något som varit och början på någonting nytt. Ett nytt kapitel börjar nu. Och de finns ju kvar och väntar på oss när vi kommer hem igen, finns där och läser våra rader och ser våra bilder ♥
Kram // Jennie
Om en vecka är det bye bye dunjacka och dubbla strumpor :-)
